Analt eller viralt – olika strategi för spridning
För ett tag sedan var jag på vandring med ett tågsällskap. Vi följde den tänkta banan som ett lättåg skulle kunna åka genom våra trakter. Den här tiden på året slås man av naturens rikedom – så även denna fina och varma förmiddag.
I ett område fann vi en mistel som växte ordentligt i ett träd. Då slår det mig – är det inte mistlars frön som kräver att de går genom en fågels tarmsystem för att bli grofärdiga? Isåfall en fullkomligt lysande strategi! Det tar ju sina timmar och under denna tid kan man förmoda att fågeln hunnit tillryggalägga åtskilliga kilometer. Sålunda: spridning medelst anal kanal!
Andra vackra spridningar är ju bland andra de ”fallskärmar” som maskrosornas frön försett sig med.
Hur är det då med det virala? Vi tror ju att detta är något nytt. Något som uppstått i vår sköna internetifierade tid. Långtifrån så! Länge trodde man att tamhästen var något som spritts i form av ett antal hästar som tämjts och sedan avlats vidare. När man studerade genuppsättningen visade det sig att generna inte alls stödde den teorin. Snarare pekar det mesta på att det var idén som färdades. När en person från en stam mötte en annan överförde de idén att tämja vildhästar. Kanske försörjde de sig som hästtämjare? En väldigt tidig förlöpare till oss konsulter, order kan man tänka.
Virus är för övrigt något av en hatkärlekshistoria som även det har med våra gener att göra. Men det är en helt annan historia. Den får vi ta i en kommande post.
